Nu kör vi på igen, saknar att skriva!

Och smäller såklart till med ett "tankekaos" inlägg med en gång, varför vänta..

Tänk vad ont det gör när man inser att man inte är mycket värd för vissa såsom man trodde att man var.
Att det spelar ingen roll hur mycket man ibland försöker och även ställer upp - det är aldrig det omvända ändå.
Ska det verkligen vara så svårt? Ska man behöva känna sig så ensam?
Tänk vad lite förberedd man är på vissa av livets berg- och dalbanor..

Och så en till sak när jag ändå är igång..
Ska det vara så svårt att lämna ett svar på en inbjudan?